50ärdetnya30

I lördags insåg jag - jag har inget liv. Jag bara arbetar, har inga sociala kontakter utanför kafferasterna, har inte ringt nån på evigheter, tvätten samlas på hög och dammråttorna börjar få svans och öron. För att inte tala om Sahara i hallen. Hur kan man bara jobba så mycket och är det så det kommer att förbli? Då kommer jag att bli urkramad som en citron. Äe det verkligen detta jag har strävat mot. Pust,pust.


Men sen hamnar man oförhappandes i en tv-soffa med melodifestivalen och en trevlig kväll. Det kanske finns hopp om livet?